BORÅS OSTEOPATKLINIK

Osteopatisk behandling syftar till att återställa en sund funktion i kroppen genom att balansera den fysiologiska belastningen på nervsystem, blodcirkulation, leder samt muskler.

Osteopati är en manuell behandlingsform, det vill säga hands-on, som lämpar sig för många olika typer av problem i hela kroppen. Den behandlar både akut och kronisk smärta och värk men också domningar, stelhet i leder och kotor och hållningsproblem. Osteopati fokuserar på kroppens kopplingar mellan struktur och funktion.

Osteopatisk behandling är lämplig för personer i alla åldrar som lider av muskel- och skelettbesvär och givetvis även för de utan symtom. Förebyggande behandling syftar till att förhindra uppkomsten av symtom och bibehålla kroppens funktionsförmåga.

Osteopati har i studier och i praktiken visat sig vara en funktionell, säker och kostnadseffektiv behandlingsform.

Osteopati är en form av manuell terapi som utvecklades i USA i slutet av 1800-talet och utvecklades av läkaren Andrew Taylor Still. Han studerade grundligt olika behandlingsformer och människans anatomi. Att omsätta sina kunskaper i praktiken utvecklade Still Osteopati. Han märkte att när rörelseapparaten fungerar normalt kan blodcirkulationen och nervsystemet ta hand om kroppens hälsa optimalt.

Den första osteopatiskolan grundades i Kirksville, Missouri 1892. I USA etablerade sig osteopati vid sidan av skolmedicinen under 1900-talet. Osteopati kom till Europa 1917, när A.T. Stills elev John Martin Littlejohn grundade den första skolan i London.

Homeopati behandlar människan som helhet, inte dennes enskilda sjukdom eller symtom. Sjukdom förstås som en avvikelse från hälsa, det vill säga som en förändring från ett tidigare upplevt hälsotillstånd. Med symtom menas både kliniska, objektiva symtom och subjektiva symtom eller obehag som patienten upplever.

Homeopatisk medicin har en holistisk effekt och bidrar till individens egna hälsofrämjande verkningsmekanismer. Individualitet och patientens personlighet är viktiga faktorer vid valet av en läkemedelssubstans. Bestämningen görs på basis av helheten av de förnimmelser och symtom som patienten visar och säger sig uppleva i sina besvär. 

Inom homeopati letar vi efter en matchning mellan den individuella sjukdomsbilden och läkemedelsbilden. Den homeopatiska, utspädda och potenserade läkemedelssubstansen ger en stimulans för kroppens självreglering och processer som korrigerar störningar. Till exempel är en temperaturstegring ett tecken på att patientens egna försvarsreaktioner börjar. 

Homeopatiska substanser har testats på människor, men erfarenheten och informationen från veterinärmedicinen har också varit viktig för att definiera läkemedelsbilderna. Läkemedelsbeskrivningen innehåller information om effekten av det homeopatiska ämnet. Homeopatiska preparat kan användas i hemmabruk, i första hand som första hjälpen i många första hjälpen-situationer och med ledning av en expert vid behandling av långvariga besvär. 

Den tyske farmakologen och läkaren Samuel Hahnemann (1755 − 1843) anses vara homeopatins fader. Baserat på sina experiment drog Hahnemann slutsatsen att ett läkemedel, som i en stor dos ger symtom som liknar samma symtom i en viss sjukdom, kan bota skukdomen i små doser. Det vill säga lika botas med lika.

Homeopati är en av de mest använda komplementära terapierna över hela världen. I Europa används de homeopatiska läkemedlena mest i Frankrike, Holland, Belgien och Tyskland. I bland annat Indien och Brasilien har homeopati dessutom inkluderats i det nationella sjukvårdssystemet. 

Öronakupunktur är en metod för diagnostik av sjukdomar men framförallt en behandlingsform där man genom att stimulera punkter i örat uppnår effekt i en viss del av kroppen. Genom att behandla en viss punkt i örat som representerar en viss del i kroppen kan sjukdomar förebyggas, behandlas och smärta lindras. Den smärtlindrande effekten av akupunktur är bland annat baserad på frisättning av endorfiner. Om det råder en obalans någonstans i kroppen reflekteras det i örat och genom att behandla den punkten erhålls en positiv effekt och balansen återställs.  

Det finns totalt cirka 115 punkter i båda öronen. 

Öronakupunktur kan användas: 

• för smärtlindring
• muskelavslappning
• till stöd för viktminskning
• lugnande
• för behandling av olika beroenden 
• för att balansera hormonell aktivitet
• problem vid klimakteriet
• för att motverka stress
• vid utbrändhet och vid sömnstörningar 

Iris- och ögondiagnostik är en betydande hjälp när homeopaten söker reda på patientens hälsotillstånd och sjukdomstendenser. 

Ögat är det mest komplexa mänskliga organet och innehåller miljontals små kopplingar i samspel med den övriga kroppen. Genom hjärnan och nervsystemet är iris ansluten till varje del och organ i kroppen och när en störning uppstår i människokroppen sänder det autonoma nervsystemet en signal till irisens topografi. På så vis kan man i en irisdiagnostik läsa av kroppens hälsotillstånd och signaler om förändringar.

Med irisdiagnostik kan patientens mottaglighet, arv eller svaghet för sjukdom också fastställas redan innan sjukdomen brutit ut. 

En irisdiagnostik används för att utvärdera:

• förändringar i vävnaderna och deras placering i kroppen
• personens grundstruktur, det vill säga kroppensn konstitution
• ärftliga tendenser
• nuvarande hälsotillstånd
• effekterna av kostens och miljöns påverkan på kroppens vävnader. 

Med irisdiagnostik kan patientens nuvarande och framtida hälsotillstånd observeras. Det framtida hälsotillståndet kan bedömas, eftersom ärftliga svagheter och mottaglighet för vissa sjukdomar också kan läsas av, i iris. Med hjälp av analysen kan patienten söka rätt sorts behandling och ändra sin livsstil för att undvika uppkomsten av ärftliga svagheter. 

Irisanalys utvecklades i mitten av 1800-talet av den ungerske läkaren Ignatz von Peczely och vidareutvecklades av den svenske pastorn Nils August Liljequist. Efter dem har mycket litteratur om detta forskningsfält dykt upp, särskilt i Tyskland. 

Det finns många sjukdomar och situationer för vilka vitamin- och spårämnesbehandlingar kan användas, till exempel trötthet, allergier, kroniska hudsjukdomar och kroniska inflammatoriska sjukdomar (reumatism, sarkoidos, astma och Crohns sjukdom). Dessutom kan spårämnesbehandlingar rekommenderas för att stödja allmäntillståndet, exempelvis under och efter andra typer av tunga behandlingar. 

Vitamin- och spårämnesbehandlingar sker alltid på basis av laboratorietester för att ta hänsyn till varje individs individuella egenskaper. 

Behovet av vitaminer och spårämnen varierar beroende på ålder och individuell ämnesomsättning. Till exempel behöver en person med snabb ämnesomsättning nästan alltid ytterligare kalcium, medan det till och med kan vara skadligt för en person med långsam ämnesomsättning. Olika spårämnen påverkar också varandras absorption. Till exempel att inta zink och C-vitamin under influensa, vilket i sig påskyndar läkningen från en virussjukdom, sänker kroppens koppar- och järnnivåer, vilket kan orsaka andra problem. 

Antibiotikakurer och stress orsakar förändringar i tarmens bakteriepopulation. Ofta godartade bakterier, sk. mjölksyrabakterier förstörs och sjukdomsframkallande bakterier får möjlighet till tillväxt. Jästsvamp kan också komplicera situationen. I sådana situationer måste tarmbalansen först normaliseras och först därefter bör vitamin- och spårämnesbehandlingar påbörjas. 

Näringsbrist, koffeinintag samt rökning är också faktorer som negativt påverkar upptaget av vitaminer och spårämnen och därmed kroppens förmåga att använda dem till sin fördel. Dessutom ökar miljö- och luftföroreningar samt kroniska sjukdomar kroppens behov av vitaminer och spårämnen.